Skriven av Nemrik (Instagram: @pa_kanten_av_samhallet) Fotografier av Saly Salima (Instagram: @salyvsalima)
Solen skiner. Göken är det enda som hörs såhär på morgonen där jag sitter och äter min frukost, om man då bortser från snarkningarna från sovande människor. Ångan från tekannan säger mig att tevattnet är klart och jag häller upp det i min kantstötta enamelmugg med en påse darjeeling. Timmarna går, utställarna vaknar och gör sina montrar redo för ännu en dags jobb här på festivalen.
Detta är den andra upplagan av Bushcraft Festival Estland som hålls ute i de träskfyllda skogarna i Estland på Raudsilla Entertainment Centre. Namnet på platsen får en att tänka på en mässhall men istället för betong, asfalt och stål så möts man av en grön äng med traditionella små hus, tipis byggda i trä, en traditionell smedja, saunas byggda i sten och en liten å som rinner genom platsen. Idéen med festivalen föddes av två estländare, Erki och Birgitta, som efter att ha deltagit på Bushcraftfestivalen i Sverige ville ta konceptet till Estland. Efter mycket arbete och hjälp från andra människor så öppnade den första upplagan av Bushcraft Festival Estland sina portar den 8 Juni 2018. 
Ljuden av hantverk fyller luften. Jag vandrar längs med stenstigen som går mellan utställartälten, passerar en grupp personer iklädda handdukar påväg till bastun och svänger av till vänster mot Damy van der Waals tält. Han är en traditionell tatuerare som har kommit hela vägen från Nederläderna för visa upp sin konst. Med en precision som avslöjar lång erfarenhet hantera han sina verktyg när han jobbar på sitt levande canvas. Damy är långt ifrån den enda hantverkaren här och workshops i allehanda hantverk hålls här på festivalen. Smide, pappers- och bläcktillverkning, näverslöjd, nålbindning, tvåltillverkning och snöskotillverkning bara för att nämna några. Det mer “traditionella” bushcraft workshops, som fällfångst, skedtäljning och hur man gör upp eld, finns också men till skillnad från Bushcraftfestivalen i Sverige så har denna festival ett större fokus på äldre kunskap och hantverk än det många normalt skulle tänka på som bushcraft och överlevnad.
Efter en stärkande lunch så fortsätter jag mitt utforskande av festivalområdet. Jag går förbi stånd med läderhantverk, hembakat bröd, benhantverk och fritidsutrustning för att sedan hamna hos Svenska överlevnadssällskapet där de visar upp olika knivar samt håller en tipspromenad. Bredvid hör man ljudet av en slipmaskin där Tobias från Craft by Karlsson står och slipar knivar. SÖS och Craft by Karlsson är de enda utställarna från Sverige på denna festival och det är skönt att vila lite från min rostiga engelska. Efter att ha pratat med både SÖS och Craft by Karlsson så är det dags för mig att fortsätta, jag har hört att det ska finnas en gammal militärlastbil som har byggts om till en mobil bastu och den ska bli intressant att se.
Dagen går mot sitt slut. Jag sitter tillsamman med mina vänner och samtalar över en kopp te och estländskt tilltugg. Klockan närmar sig tio och det är snart dags för manskören att göra sitt uppträdande inne i den stora trätipin. Utklädda i traditionella kläder sjunger de estländska folksånger utan behov av mikrofoner och högtalare. Förra året så gästade de Bushcraftfestivalen i Sverige som en del av den estländska kontingenten och det är lika trevligt att lyssna på dem nu som det var då. Uppträdandet går mot sitt slut och jag kliver ut ur tipin för att mötas av kvällskylan. Myggen har avlägsnat sig och det är dags för mig att göra samma sak så jag säger godnatt till mina vänner och går till mitt tält. Festivalen har givit mig ett gott intryck med dess urval av workshops, seminarier och utställare samt val av plats och fortsätter den på denna väg så går festivalen mot en ljus framtid. 
